En reseskildring från Emamtorget i Esfahan, Iran av Tommy Nilsson

Septemberkväll. Jag går ut från hotellet. Solen har gått ner men luften är varm. Torr. Det märks att man är i ökenområde. Jag svänger vänster. Det är min fjärde kväll i staden och varje kväll har jag gjort samma två kvarter korta promenad. De sista stegen tar mig igenom bazaaren och jag kommer ut i ena hörnan av torget. Det är inte förrän då luften förändras. Fuktigare. Svalare. Fräschare. Välkommen till en av mina favoritplatser. Välkommen till Emamtorget i Esfahan, Iran.

2013 var jag i Iran för första gången. Min månadslånga planering inkluderade huvudstaden Teheran, ökenstaden Yazd samt Shiraz med Persepolis. Jag hade även lagt in tid för mindre avstickare. Teheran och Persepolis såg jag fram emot lite extra. Teheran, då jag alltid gillat stora städer. Persepolis, eftersom historieläraren i mig alltid vaknar på resande fot.

I min planering hade jag tänkt stanna två till tre dagar i Esfahan. Det blev sex. I grunden berodde det på att jag gillade staden – och jag älskade torget. Dagtid var torget öde. Solen förvandlade torget till en uppvärmd gryta och byggnaderna runt om tillät inte att den svalkande vinden kom åt. På kvällarna levde torget upp och förvandlades till en populär park. Familjer kom och medan barnen lekte packade de äldre upp middag eller kvällste. De mindre belysta delarna av torget var en tillflykt för att möta en date eller ta de där lite förtroligare samtalen. Tittade man noga kunde man se händer som hölls och kramar som varade lite för länge. Det är lätt att inte bli sedd i skyddet av många människor. Torget kändes som en fristad.

Foto: Tommy Nilsson,busygoingnowhere.com

Det officiella namnet på torget är Maidān-e Naqsh-e Jahān och byggdes mellan 1598 och 1629. Med sina 89 600 kvadratmeter bör det vid sin tid varit världens största torg. För att bryta ner den siffran ytterligare är torget 160 meter brett och 560 meter långt och är helt inbyggt av moskéer och bazaarer.

Torget är en av 22 platser i Iran som återfinns på Unescos världsarvslista. På samma lista finns också stadens fredagsmoské, belägen vid torgets södra del. Fredagsmoskén anses av många besökare – och researrangörer – vara den finaste i landet.

Under min första vecka i landet hade jag börjat vänja mig vid den torra och varma luften. Med undantag för de 40 graderna i Yazd (som ligger i utkanterna av en av världens varmaste öknar) var det aldrig så varmt att man behövde fly solen. Den torra luften och ökenkänslan låg där dock hela tiden, dag som natt. En konstant förnimmelse av dammsmak i munnen. Det var därför det var så annorlunda att gå igenom bazaarporten in på torget i Esfahan. Jag kan fortfarande, över fyra år senare, minnas förändringen i luften när man kom in på torget – en förändring som var total på bara tio steg. Svalkan på torget beror på den enorma bassäng som återfinns på torgets södra del, och där fuktigheten stängs in av samma byggnader som gör torget nästan outhärdligt på dagen. Bassängen pryds av ett 20-tal vattenstrålar och är bara några decimeter djup. Den är som gjord för barnen att springa omkring och leka i samtidigt som du vuxna tar av sig skorna, sätter sig på bassängkanten och låter fötterna svalka av sig lite.

Foto: Tommy Nilsson, busygoingnowhere.com

Jag återvände till Iran i april 2017. Av tidsskäl åkte jag då bara i nordvästra delen av Iran och hade inte möjlighet att återse Esfahan. Men nästa resa till Iran ligger redan i planeringen. Jag ser redan nu fram mot att svalka fötterna i bassängen på torget.

Läs mer reseskildringar från Tommy resor på busygoingnowhere.com, du kan även följa honom på Instagram.


Är du intresserad av att besöka Iran? Kontakta oss så hjälper vi dig att planera din nästa resa.